Stockholms Miniatyrmässa

Två lördagar om året vallfärdar entusiaster från hela landet till Hotell Anglais i Stockholm när Miniatyrsällskapet arrangerar sin uppskattade mässa.

Det är lätt för oss modellentusiaster att måla in oss i våra egna intresseområden, men ibland är det bra att lyfta blicken och se in i någon annans hobbyvärld. Det gjorde jag en lördag i mitten av oktober när jag tog tåget till huvudstaden och höstens upplaga av Miniatyrmässan. Sedan många år arrangeras evenemanget i konferensvåningen en trappa upp i Hotell Anglais, centralt i Stockholm. Redan i lobbyn förstår man att det är något på gång. Sorlet från många människor letar sig ner genom trapphuset. Det är redan en kö för att få komma in på mässan och efter mig kommer det fler intresserade besökare. Det känns ungefär som att stå och vänta på att få komma in på Hjulmarknaden, men det är en stor skillnad. Här kan jag nästan räkna männen på ett par händer, på Hjulmarknadenär det tvärtom… Det råder inget tvivel om att detta hobbyområde framför allt intresserar kvinnor och tjejer. Det är kanske inte så konstigt. Miniatyrhobbyn springer ur intresset för dockskåp, och här har tjejerna i generationer valt eller tvingats leka samtidigt som killarna kört tåg, lekt med bilar eller arrangerat krigslekar. Kopplingen till leken med dockskåpet gör att de flesta jag pratar med på mässan föredrar att tala om miniatyrer, för detta är långt ifrån någon lek.

Precis som inom all modellhobby finns det i miniatyrvärlden flera olika skalor. Skala 1:12 är absolut ledande, utan att veta skulle jag påstå att 90% eller mer av allt som visas och säljs under mässan i Stockholm är i den skalan. Men här i Sverige är även skala 1:18 relativt stort med anledning av Lundbys dockhus som tillverkats i tusental genom generationer. Det verkar inte vara helt ovanligt att dockhuset plockats fram när barnen flyttat ut och plötsligt har man blivit miniatyrist. Internationellt är även miniatyrer av möbler och boendemiljöer i skala 1:48 relativt stort, men detta ser i alla fall inte jag något av i Stockholm.

Det är en trevlig stämning och tusentals detaljer att se och ta in. Hantverkskunnandet är enormt och ju fler jag pratar med ju tydligare blir det att likheterna med en plastmodellutställning eller modelljärnväg är fler än olikheterna. Här finns de som bygger från scratch och de som köper färdiga modeller. Här finns de som 3D-printar allt som bara de vill ha och de som svarvar fram bordsben åt vänner och bekanta. Vi jobbar alla med ungefär samma material även om de kan komma från olika källor och ha olika namn. Våra ansträngningar vid hobbybordet leder kanske fram till utseendemässigt olika resultat men sett till känslan så är skillnaden inte så stor.

Utan att egentligen veta vad jag skulle förvänta mig så saknade jag byggmaterial på mässan. Det fanns en del, det gjorde det, men jag trodde att det var här man bunkrade inför det kommande halvåret. Det är kanske en förutfattad mening men jag upplever att miniatyrister gärna jobbar från grunden, men uppenbarligen hittar dessa entusiaster sitt byggmaterial genom andra kanaler. På mässan var det framför allt ett enormt utbud av färdiga modeller och en del byggsatser med delvis bearbetat material.

Sammanfattningsvis var det en trevlig dag med en massa nya bekantskaper. En del kommer du kanske få se mer av i kommande nummer. Det kan vara vettigt att se sig om i världen ibland och har du möjlighet så varför inte göra ett besök på Miniatyrmässan nästa gång den arrangeras (den 18 mars 2023) för att finna idéer till modelljärnvägen, dioramabygget eller varför inte miljön kring din radiostyrda lastbil i en näraliggande skala!