Möten med moduler på Skansen

Det var för tre år sedan som evenemanget ”Modelljärnväg på Skansen” arrangerades för första gången. Då ringlade köerna långa utanför Galejan. Kring den moduljärnväg som byggts upp på Skansens dansbana var det trångt och svårt för både stora och små att se allt det vackra på modulerna. Visa av erfarenheterna från förra gången hade den stora modulbanan i år en form som gjorde att besökare enkelt kunde vandra runt hela anläggningen, det gav ett flöde som fungerade mycket bra.

En annan nyhet var att Skansen i år hade bjudit in fler aktörer att medverka på evenemanget. I ett tält utanför dansbanan hade Olle Frykmo byggt upp sin imponerande modelljärnväg i N-skala. I samma tält kunde evenemangets besökare träffa de erfarna modellbyggarna Göran Tholin och Sture Bylén som båda visade delar av sitt skickliga skapande i liten skala. Här fanns även Anders Boström, mannen bakom Möllehems Gårdsproduktion, ett företag som bland annat utvecklat en mängd elektronik för styrning och olika funktioner på modelljärnvägar. Även i år hade undertecknad förmånen att få ha blivit inbjuden till att medverka vid evenemanget. I ett rum intill den stora modelljärnvägen skapade vi på redaktionen möjligheten att måla figurer eller bygga små modellhus i skala 1:87. När evenemanget stängde på söndagseftermiddagen hade drygt 400 figurer fått färg och följt med både unga och äldre kreatörer som valt ut och målat dem vid något av borden i vår lilla modellateljé.

Liksom tidigare var det föreningen MälarModulMöte som stod bakom den stora moduljärnväg i skala 1:87 som byggts upp i lokalen. Gruppens medlemmar hade redan under torsdagen anlänt med de moduler som skulle visas på Skansen, men planeringen för evenemanget hade pågått långt mycket längre än så. Banplaneringen påbörjas veckor innan varje evenemang. Eftersom de enskilda modulerna är i olika medlemmars ägo är det inte bara att välja och vraka när banan ska planeras. Den som skapat modulen ska också ha möjlighet att vara på plats med sitt verk. Inför detta evenemang var det fler moduler tillgängliga än vad lokalen kunde ta emot. Monteringen av anläggningen startades så snart modulerna anlänt och efter ett par intensiva arbetsdagar inför veckoslutet var gänget i MMM redo att ta emot besökarna när lokalen släcktes ned och låstes på fredagskvällen.

Det var dessvärre ingen härlig brittsommarsol som Stockholm badade i när Skansen öppnade på lördagen. Även om det inte var något ihållande oväder så var det regn och skurar som kom och gick under hela helgen. En plats som Skansen är beroende av vackert väder och det var i år färre människor som kom till detta friluftsmuseum under de båda dagarna, som modelljärnvägsutställningen pågick, än som var fallet för tre år sedan.

Det fanns flera moduler på plats som inte visades förra gången det var Modelljärnväg på Skansen. En ny modul som mötte alla besökare när de kom in i lokalen var Jan Gissbergs industriområde Hågesta. Delar av området hade visats på andra träffar, men evenemanget på Skansen blev premiären för hela området, som omfattar totalt fem moduler. Jan visade i andra änden av anläggningen även sina moduler med samhället Vättesta. Enormt snygga moduler med massor av detaljer. Jan fanns på plats under helgen och visade och berättade om sitt naturlika skapande för alla som var nyfikna och ställde frågor.

En ny personlig ny favorit var stationsmodulen Syltenäs, skapad av Håkan Grundstedt. En genomtänkt station med massor av detaljer och trafikeringsmöjligheter. Dessutom snyggt utfört! Under helgen gick det från Syltenäs en sidobana till ett av de båda tågmagasinen och stationen hade flera spår för både genomgående trafik och växling. Håkan berättade att stationen har en bakgrund från hans hemmanläggning och att den under visningar byggs samman ovanpå dess transportbox.

Jag vill påstå att det är just möjligheten till möten mellan entusiaster och intresserade besökare som är kärnan i ett evenemang som detta. Visst är det inspirerande med vackra moduler, men det är när man börjar prata över modulerna som det händer grejer. Det finns ofta så mycket mer att veta som ögonen inte kan snappa upp.

Generellt var det en mycket hög nivå på alla de moduler som valts ut att visas på Skansen. Mycket inspirerande för oss som redan har ett intresse vill jag påstå. Kanske sådde mötet med modulerna även ett och annat frö om att kanske bli modellrallare eller återuppväcka ett insomnat modelljärnvägsintresse.

Även om det var en del besökare som missade det tält där årets bonusprogram hade placerats så var det i mina ögon ett snilledrag av evenemangets ledning att bredda upplevelsen med fyra riktigt kompetenta modellskapare, som på ett genomtänkt och bra sätt kompletterade varandra.

MMM hade en stor grupp modulrallare på plats för att hålla alla stationer bemannade och tågen rullande under hela helgen. Det kan låta som ett lättvindigt uppdrag, men med lokalen full av människor och en riktigt lång modelljärnväg så är det faktiskt inte så enkelt som det kanske låter. Det krävs en hel del fokus att köra tåg eller klarera en station samtidigt som man ska vara tillgänglig för frågor från besökarna. För frågorna under en helg som denna blir många och jag upphör inte att imponeras av det lugna och sakliga svaret från den modulrallare som under söndagseftermiddagen för ”femtioelftegången” under helgen fick frågan ”Är det här Märklin?”.

Det var många som hade engagerat sig för att göra helgen till en trevlig upplevelse för både besökare och tillresta entusiaster. Ett stort tack till alla i Skansens team som i år arbetade med evenemanget! Förhoppningsvis är ”Modelljärnväg på Skansen” en ny tradition som vi och många fler får uppleva även kommande år!