Finsk dominans i nordiska mästerskapen

I mitten av oktober stod Sverige och Linköpingseskadern värd för öppna nordiska mästerskapen i inomhusfriflyg i Rosvallahallen i Nyköping. Samtidigt flög vi svenska mästerskap och riksmästerskap i flertalet av inomhusflygets olika klasser.

Både skalamodeller och tidsflygare möttes i en kamp om längst flygtid i luften med hjälp av gummimotordrift. Modellerna byggs av tävlanden själv, mestadels av balsaträ, och kläs med tunn mylarfilm eller japanpapper. Med extremt låga vikter på mellan 0,7 och 7 gram flyger modellerna långsamt och vackert. Även skalamodellerna håller sig under 20 gram, imponerande med tanke på skaladetaljerna. En tävling av detta slag kräver en stor idrottshall, med kravet att ventilationen är avstängd – annars blir det alltför stormigt för de superlätta modellena. Rosvalla A-hall i Nyköping har bra luft (dvs helt stilla) men ett lite utmanande tak med lampor och stag. Nyligen hade också en stor tross hängts upp i taket, vilket försvårade flygningen i hallen. Många fastnade med sina modeller, och vi fick se fler än en osannolik räddning med hjälp av fiskespön! Startfältet var jämnt i många klasser, vilket gav extra glädje i tävlandet.

EXEPTIONELLA FLYGTIDER
F1M är instegsklassen för mer avancerade byggtekniker, som rullade kroppsrör och mekanismer för variabel stigning på propellern. Klassen är populär i många länder, och modellerna flyger bra. Minimivikten på 3 gram gör att allt blir mindre ömtåligt, och lättare att bygga. Gummimotorvikten är begränsad till 1,5 gram, vilket gör långa flygtider till en stor utmaning. Under helgens tävling fick vi se mycket imponerande flygningar av Simo-Pekka Reponen från Finland.

– Helt ärligt, detta var en överraskning även för mig! Utifrån trimflygningar visste jag att jag kunde komma över 16 minuter. Men över 17 var oväntat, berättar Simo-Pekka.

– Turen spelar en stor roll här, att jag undvek farliga kollisioner med strukturer i taket. I inomhusfriflyg är det så många faktorer som påverkar flygtiden; modellens styvhet, vikt och trim; inställningar på den variabla propellern; bra kvalitet på gummimotorn; koll på vridmomentet vid start; bra och stilla luft i hallen – och dessutom en portion tur, särskilt i hallar med stor risk för att fastna i taket (som Rosvalla). Allt detta gör hobbyn så utmanande och fascinerande!

Simo-Pekka berättar att modellen egentligen inte har några udda eller svåra material:

– Modellen är min fjärde F1M, byggd 2017. Tekniskt inget speciellt eller extremt, bara en normal balsakonstruktion. Men, material och dimensioner är noggrant utvalda och aningen tunnare än mina tidigare modeller. Detta gör modellen lätt. Såpass att jag fick lasta ned den 300 mg för att nå minimivikten. Ballasten kunde jag lägga längst bak, och därmed flytta tyngdpunkten och på så sätt öka prestandan. VP-navet (variabel propellerpitch) är min egen konstruktion, med kolfiberrör, balsa och omrörningspinnar för kaffe.

Vad var mest givande för dig med tävlingen i Nyköping?

– Att möta gamla och nya vänner från Sverige och Norge. Själva tävlandet tar jag inte på så stort allvar; jag tävlar mest mot mig själv och försöker förbättra mina resultat.

Vad planerar du för byggen eller modifieringar framöver?

– Just nu försöker jag bara hålla denna F1M hel och oskadd, och koncentrerar mig på F1D. Där har jag fortfarande massor att lära mig och förbättra. F1R låter också som en intressant utmaning.

KLASS SOM LOCKAR MÅNGA
För många modellflygare kan det kännas omöjligt att bygga modeller på mellan 1 och 3 gram. Det låter otroligt när man först hör det, men med lite övning och ett bra rakblad går det helt fint att skära vingbalkar på 50 mg!

En populär klass att starta med heter A-6. Modellerna ska byggas av lite grövre lister (1,5×1,5 mm, med spryglar 1×1,5 mm) och propellern byggs av platta balsaflak. Inga svåra byggmoment med andra ord. Jonas Romblads konstruktioner är utmärkta att börja med, tex Svensksexan. A-6-modellerna är tillräckligt enkla för att vara hyfsat lättbyggda, men samtidigt tillräckligt lätta för att flyga riktigt fint. Startfältet var jämnt också i denna klass, med många flygtider på runt 4 minuter. Mats Licke flög offensivt och fick bästa tider på 5:09 och 4:36, och tog därmed hem nordiska guldet!

Vi fick ganska många tävlande i skalaklasserna, både Peanut (F4F) och Nocal. Peanutmodellerna är fascinerande att se, både detaljrikedomen och att de samtidigt ska hållas så lätta som möjligt för att flyga bra. Modellerna skalabedöms och vinnare blir den som rankas högst totalt sett, i både flygtid och skalabedömning. Sveriges Lars Tolkstam tog hem guldet med sin fina Gerner G.1, tätt följd av Andrea Hartsteins vackra Sommer F. Att lärandet och nyfikenheten står i centrum går igen hos de flesta inomhusflygare. När jag kom som 15-åring och för första gången såg inomhusfriflyget blev jag väldigt generöst bemött. Jag tror att vi är många som försöker fortsätta i den andan. Varmt välkommen att vara med på kommande byggworkshop, och dela glädjen med inomhusfriflyg!

Vill du veta om modellflyg inomhus så läs mer på www.indoorfreeflight.se