Italien i Hamburg

Miniatur Wunderland är ett projekt som ständigt utvecklas. Italien eller ”Bella Italia” som teamet bakom utställningen ibland kallar den senaste anläggningen öppnade förra året. Jag tog tåget till Hamburg för att själv uppleva allt på plats.

Höga berg, blått vatten, massor av spår och tusentals figurer som lever livet. Det är den snabba sammanfattningen av Miniatur Wunderlands modell av Italien. En del skulle kanske säga att det är ungefär samma koncept som i allt annat som byggts av modellbyggarna i Hamburg. På sätt och vis kan jag hålla med. Gillar man det som har skapats på utställningens andra delar så kommer man inte bli besviken på Italien.  Det är många som genom åren haft synpunkter om utställningen i Hamburg. Inom vissa kretsar bland modellrallare tycks det ha varit en sport i att kritisera upplägget, och vissa tycks älska att hata allt det som byggts i det som tidigare varit hamnmagasin. Det är så enkelt att antingen gillar man deras koncept eller så gör man det inte.

POPULÄRT BESÖK
”Tyvärr” är det många andra som också vill se utställningen Miniatur Wunderland och som besökare är det kanske all publik som är det mest störande. Sedan starten har man haft mer än 15 miljoner människor som sett utställningen och Miniatur Wunderland finns med bland de mest populära besöksmålen i hela Tyskland. Ett besök mitt på dagen innebär inte sällan både köande och trängsel kring varje del som man själv vill ta del av. Det fina är dock att utställningen många dagar har generösa öppettider från tidig morgon till sen kväll och jag kan verkligen rekommendera ett besök när det inte är så många andra på plats. Upplevelsen blir helt annorlunda när man slipper uppleva allt tillsammans med helglediga tyska barnfamiljer.
Utställningens avsnitt som omfattar Italien öppnade för publik för drygt ett år sedan. Liksom i utställningens andra delar så är Italiens 190 kvadratmeter en sammanfattning och tolkning av modellbyggarnas egna intryck av Italien.
Nu är jag långt ifrån någon kännare av italiensk geografi och arkitektur, men det bestående intrycket av det nya avsnittet är att man här tagit bygget av hus och miljöer till en ny nivå. Om man på flera av utställningens andra delar hittar en hel del byggnader ur tillverkarnas sortiment av hus i byggsats tycks de helt och hållet lysa med sin frånvaro i denna del. I utställningens egna verkstäder har man skapat alltifrån landmärken som Peterskyrkan och Colosseum till byar och städer baserade på lokal arkitektur från olika delar av landet.

INSPIRATIONSRESA
Projeket med att skapa Italien i modell startade år 2013, planeringen hade dock pågått längre än så. I inledningen av arbetet gjorde modellbyggarna en resa tillsammans för att finna idéer och samla intryck från olika delar av landet. Anläggningen är som sagt en egen tolkning av det som man upplevde på plats och det är ingen skalenlig museimodell man har skapat. Liksom de flesta av oss modellbyggare så behöver även modellbyggarna i Hamburg göra kompromisser och skala ned delar och detaljer för att göra dem hanterbara. Ett exempel är den stora stationen Roma Termini som i verkligheten är en säckstation med mer än 30 spår i bredd, modellen har ungefär hälften, men blir ändå en imponerande anläggning där det hela tiden är något som sker. Hade man gjort stationen helt skalenlig så hade inget annat fått plats i utställningens modell av Rom.
När Miniatur Wunderland skapar något är det ”extra allt” som gäller. Som besökare färdas man snabbt mellan stad och land, berg och hav. Jag kan förstå dem som upplever att det blir en soppa av olika intryck, men det går inte att se utställningen som en karta över en plats från verkligheten utan snarare som ett vykort där olika detaljer från flera platser samlats på en begränsad yta.

LÄNGSTA MODELLJÄRNVÄGEN
Även om utställningen är så mycket mer än modelljärnväg så har spåren och tågen en central funktion i de olika avsnitten på utställningen. Flygplatsen är kanske ett undantag, men tågen finns även där. Det är tät trafik på den underjordiska stationen under passagerarterminalen. För att få utnämnas som världens längsta modelljärnväg har alla olika delar byggts samman med varandra. Italien är inget undantag från detta. Högt över våra huvuden passerar ett dubbelspår från Schweiz och anluter till den del som speglar den allra nordligaste delen av Italien, nämligen Sydtyrolen. Tågen från Schweiz har den fysiska möjligheten att växlas ut på det italienska järnvägsnätet, men efter att ha studerat trafiken så tycks de flesta tågen återvända tillbaka till den tuffa stigningen till den del av Schweiz som ligger på utställningens andra plan (Italien hittar man på utställningens första plan). Det dyker emellanåt upp godståg med schweizisk dragkraft även på andra delar av Italien, men dessa tåg är enligt uppgift från utställningens medarbetare satta i ett omlopp som omfattar enbart de italienska spåravsnitten.

NORRA ITALIEN
Sydtyrolen är känt för marmorproduktion och odling av äpplen, och detta återspeglas i ett par olika industrier på den här delen av av anläggningen. Här i de norra delarna av Italien är det ett gynnsamt klimat och sluttningarna är fyllda med odlingar av frukt, druvor och blommor. En bit bort hittar vi Cinque Terre, de färgglada byarna byggda på de branta bergsidorna som i så stor uträckning kännetecknar Ligurien. De små städerna grundlades redan på medeltiden och de smala gränderna och trånga gatorna gör att bilar endast får användas av dem som måste ha dem. Istället tar man tåget. Järnvägen från Rom till Genua byggdes i slutet av 1800-talet och följer kustlinjen genom tunnlar och på terasser längs med bergens branta klippor. Även detta har man naturligtvis försökt att gånga i modellen av Italien. Den här delen av norra Italien utgör gränsen mot Frankrike och teamet bakom Miniatur Wunderland arbetar redan med de avsnitt som kommer omfatta både Monaco och såsmåningom Frankrike. Inte långt bort hittar vi spåren av Toscana med dess byar och byggnader byggda av sten för hundratals år sedan.
Rör man sig vidare söderut så når man snart strandhotellen och den vidsträckta stranden vid det blå havet. Någon påstod att vatten inte är så blått som man gjort det här på anläggningen, men tittar man på bilder från exempelvis Salerno eller Capri så är vattnet i Medelhavet av den här kulören, rätt eller fel, det är det upp till var och en att avgöra.

SÖDRA ITALIEN
I den del av anläggningen som ska efterlikna södra italien är landskapet betydligt mer kargt. Man har valt att på utställningen återgestalta södra Italien med att fokusera på livet längs med Amalfikusten och den aktiva vulkanen Vesuvius. Varje gång det blir natt i lokalen (med ungefär 15 minuters intervall)får vulkanen ett utbrott och lava börjar rinna utmed bergets sidor. Det hela är ett skådespel regisserat med rökvätska och lysdioder monterade på för ändamålet utvecklade gummiband som rör sig mycket långsamt och skapar en känsla av rinnande lava.
Den bland turister populära Amalfikusten har man naturligtvis inte missat att återskapa på utställningen. I modellen har man valt att fokusera på att återskapa en stor del av kustsamhället Atrani. Många av orterna längs med kusten har byggts på klipporna intill en sandstrand i en skyddad vik och så är fallet även med Atrani. Solbadande turister, lokala fiskare och en och annan Maffioso kan man hitta bland byggnaderna i staden.
De många figurerna har blivit lite av ett signum för hela Miniatur Wunderland och avnittet från Italien är naturligtvis inget undantag. Här finns det omkring 30 000 figurer utplacerade (de nio olika delarna av utställningen i Hamburg har idag totalt 260 000 figurer). De bidrar i mycket stor utsträckning till att man hela tiden upptäcker något nytt på utställningen, trots att man stått i flera timmar och tror sig ha sett allt.

Man kan naturligtvis inte bygga en modell av Italien utan att återskapa delar av huvudtaden Rom. I staden finns en lång rad av väl igenkända byggnader och landmärken som naturligtvis behövde ges plats i modellen av staden. Flera av byggnaderna har skalats ned och placeringen i staden stämmer inte överrens med verkligheten, men de viktigaste byggnaderna finns faktiskt på plats i modell. Alla byggnader i modellen av staden har byggts efter bilder och ritningar från Rom. Den största och mest imponerande är kanske Peterskyrkan. Enligt uppgift består modellen av mer än 20 000 delar och tog teamet drygt ett år att bygga. Men även modellerna av Collosseum och Roms största station Termini är av dimensioner som imponerar.
Bilarna, båtarna och flygplanen som är i trafik på utställningens olika delar är något som många återkommer till när de sammanfattar sina intryck av utställningen. Med undantag från vulkanens utbrott så saknas dessa extra tekniska inslag i stort sett på avsnittet från Italien. Som åskådare kan jag känna en viss befrielse i att här bara få fokusera på att ta intryck av de fantastiska miljöer och byggnadsverk som har skapats med enbart den omfattande tågtrafiken som huvudsakligt tekniskt inslag.
Italien har drygt 100 tåg i drift på avsnittets 2400 meter spår. Tågens körs digitalt på räls från Roco. Flera datorer hanterar trafiken och bakom utställningen finns ett flertal dolda tågmagasin. Här har varje tåg ett eget spår dit de återvänder för några minuters vila och nedkylning efter ett pass på anläggningen. Trafiken är omfattande men frågan är om inte de välfyllda tågmagasinen är minst lika imponerande. Det är en stor variation bland de modeller som rullar på spåren. Här hittar man både moderna motorvagnar och de klassiska italienska tåg som man kan se på bilder från förr. Det finns en hel del italienska modeller från de stora tillverkarna. Producenter som Lima, Rivarossi och Poscher grundades för att möta en efterfrågan på italienska modeller som de tyska tillverkarna inte kunde matcha. Idag är det istället företag som ViTrains och ACME som dominerar när det gäller utveckling och produktion av modeller med italienskt förebild.

#Följ oss på Instagram